Kulturen i Lund visar just nu utställningen "Vem är jag? Vem är Du? Mellanöstern här.". Syftet med utställningen är, enligt Eva Ernfors som är den som är ansvarig, att "förklara hur varierande sätt att leva ger skilda sätt att tänka, och varför konflikter kan uppstå när människor med olika bakgrund möts".

När jag besökte utställningen visade det sig att Eva Ernfors ansåg det nödvändigt att med olika medel attackera och anklaga staten Israel för olika händelser samt i de "faktablad" som fanns uppsatta skriva osanningar om Israel och dess historia. Nedan redogörs för dessa faktafel/lögner som finns uppsatta på utställningen.

"Palestina-Israel"
	Vi kommer här se exempel på hur Ernfors hävdar att sionismen inte egentligen hade Israel som mål för att återbilda den judiska staten, direkta faktafel gällande siffror och statistik samt hur Ernfors leker med ord för att snedvrida och förvränga fakta. "Deras krav gällde att få ett hemland, inte återvändande till Israel". Detta påstående är direkt felaktigt, och det visar deklarationen av sionismens mål antaget i Basel 1897: "Zionism seeks to establish a home for the Jewish people in Eretz­Israel secured under public law..." och "The promotion by appropriate means of the settlement in Eretz-Israel of Jewish farmers, artisans, and manufacturers." Vidare, definitionen av sionism är: "Zionism, the national movement for the return of the Jewish people to their homeland and the resumption of Jewish sovereignty in the Land of Israel" Hon fortsätter i samma anda med "Sudan och många andra länder var på förslag". Det är sant att t ex Uganda föreslogs som en tillfällig tillflykt för judar. Detta var då de ryska anti-judiska pogromerna redan skördat många offer! Uganda skulle inte på något sätt ersätta målet för sionismen - att återvända till Israel - utan skall snarare ses som ett försök att rädda judiska liv. Ernfors skriver: "Så föll tankarna på Palestina". Detta är på samma sätt en lek med ord för att insuinera att valet av Israel på något sätt bara var en slump när det i själva verkat var allt annat än slump; i judiska traditioner och i den judiska religionen hänvisas det jämt och ständigt till Israel och Jerusalem och att förneka det judiska folkets band och tillhörighet till landet Israel är ett mycket allvarligt påhopp. "Ett land utan folk - för ett folk utan land" Denna mening står i första stycket på denna sida och strax därunder menar Ernfors på att området som numera är Israel var bebott och att det inte alls var öde. Sant är att det inte var helt obebott men Ernfors undviker/ignorerar helt de faktiska omständigheterna vid den tidpunkten. Nedan citeras olika personer som observerat området och rapporterat om dess status: "The Country is in a considerable degree empty of inhabitants and therefore its greatest need is a body of population" - The British Consul 1857 "Palestine sits in sackcloth and ashes..desolate and unlovely..." - Mark Twain, The Innocents Abroad. 1867 "the road leading from Gaza to the north was only a summer track... no orange groves, orchards or vineyards until one reached the Jewish village of Yavneh." - Palestine Royal Commission, 1913 "The return of the Jews in 1800´s and early 1900´s created jobs and Arabs from impoverished areas were drawn into the Holy Land for work. In 1948 so many Arabs were new to the area and could not qualify for the UN requirement for refugee status that the UN added a clause permitting refugee status for Arabs who had been there for as little as two years." - Joan Peters "From Time Immemorial" 1984 "Den nya staten upptar 50% av Palestinas yta" Ernfors misstar sig på vad "Palestina" var innan 1948. Palestina-mandatet (obs: ingen statsbildning!) administrerades av Storbritannien efter Första Världskrigets slut och innefattar det som idag är Israel och det som idag är Jordanien. Transjordanien bildades runt 1920, och det var 78% av det ursprungliga Palestina-mandatet, resterande 22% lämnades orörd. Av dessa 22% lades senare resolution 181 som ytterligare delade upp området; en judisk del och ytterligare en arabisk del. Denna resolution förkastades av araberna, med accepterades av judarna. "Åter stridigheter" Här undviker man att säga att det var arabstaterna som initierade ett anfallskrig mot Israel. Enligt FN-stadgan 2(4) och 51 är aggressionskrig förbjudet och rättsliga anspråk på territorier tagna i aggressionskrig inte kan göras. Eftersom Jordanien ockuperade Judeén/Samaria och Egypten ockuperade Gaza har dessa länder inte heller rätt att göra anspråk på dessa områden. Läs gärna mer om Ockupation. "Västbanken faller under Jordanien och Gaza under Egypten" samt "Israel är starkare och ockuperar resten av det historiska Palestina" Här ser man hur Erforns väljer olika ord beroende på vem det talas om. När arabstater ockuperar Judeén/Samaria (den så kallade "Västbanken") och Gaza kallas det att de "faller under". När Israel i ett försvarskrig tar samma områden "ockuperar" man områdena. Inte nog med att det är falskt att Israel ockupererar "resten av det historiska Palestina" - detta medvetna val av ord används för att vinkla denna utställning till Israels nackdel. "Idag är nästan 5 miljoner palestinier i landsflykt" Hur många som faktiskt flydde och hur många som faktiskt lämnade Israel av egen vilja varierar, men de 5 miljonerna som Erfors påstår är det ingen som kommer i närheten av. Faktum är att den stora merparten av araber inom Israels gränser uppmanades av de arabiska styrkorna att lämna Israel för att bereda väg för de arabiska invasionstrupperna. Värt att nämna är också hur "palestinierna" fått andra regler och definitioner på vad en flykting är: som enda grupp ärvs flyktingstatusen, dvs även flyktingars barn defineras som flyktingar. Detta gäller inte någon annan grupp i världen! "En militär statsapparat mot civilbefolkning som svarar med stenar, kropp och krut (självmordsbombare)" Att påstå att Israel kämpar mot en "civilbefolkning som svarar med stenar" är direkt felaktigt; det är ingen diskussion om hur de arabiska terroristerna smugglar och använder automatkarbiner, granater, anti-tank minor och anti-tank granater, prickskyttegevär och mycket annat. Påståendet om "civilbefolkning" väcker också frågan ifall Ernfors känner till Geneve-konventionen och vad som defineras som civila och icke-civila. Det är sant att terroristerna inte har uniformer eller identifierar sig som stridande part - och det är i sig ett brott mot krigslagarna som klart och tydligt säger att man är tvingad att bära identifierande klädsel så att man kan skilja stridande från icke-stridande. Gör man inte detta är man inte heller skyddad av Genénve-konventionen. Att de arabiska terrorgrupperna inte använder uniformer för dem inte till civila. Läs även Terror är folkmord är folkrättsbrott.
"Libanon"
	Utställningen har givetvis begränsat med plats och man kan därför inte gå in i detalj på alla händelser vilket resulterar i den förenkling av konfliken i Libanon som denna text beskriver. Vad man ska kräva är att det som står är korrekt och sakligt. Dessvärre vittnar även detta blad om att opartiskhet och saklighet inte låg i utställarnas intresse. "I inbördeskriget som började 1975 var det i hög grad civila som drabbades. Israel uttnyttjade splittringen under sitt anfall mot flyktinglägren i Sabra och Shatilla, släppte in kristna falangister att mörda flyktingarna" Denna anklagelse saknar grund och att anklaga Israel för att begå de övergrepp som skedde i Sabra och Shatilla visar på en vilja att demonisera Israel. Jag börjar med att citera en bok som berör denna anklagelse. Robert Hatem, Eli Hobeikas säkerhetschef i början av 1980-talet, publiserade en biografi om Hobeika 1999. Den heter "From Israel to Damascus" och i denna berättar Hatem bland annat följande: "Sharon had given strict orders to Hobeika (who served as chief of intelligence for the Lebanese Forces) to guard against any desperate move, should his men run amuck." Detta var 16 september 1982, innan de libanesiska styrkorna gick in i flyktinglagrena. Hobeika gav däremot andra order. Hatem skriver att Hobeika gav dessa instruktioner: "Total extermination...camps wiped out." Israel gav givetvis inga ordrar om att massakrerar hundratals människor och alla påståenden därav kan mötas med fakta. Att Ernfors i sin utställning, som ska handla om "hur varierande sätt att leva ger skilda sätt att tänka", kastar ur sig dessa anklagelser är förbryllande och man undrar vad Ernfors egentligen vill uppnå?
"Syrien"
	"2003 bombade Israel ett flyktingläger i tro att det var ett träningsläger för palestinier" Strax innan den judiska högtiden Yom Kippur mördade en arabisk terrorist 19 personer och skadade många fler då hon sprängde en restaurang i Haifa. Bland de döda fanns en familj på 5 personer; en mormor, hennes son, svärdottern och deras två barn; 4 år resp 14 månader gamla. Som ett svar på denna attack valde Israel att attackera ett träningsläger för terrorister som fanns på syrisk mark - och det var precis vad det var. Syrien stöder aktivt terrorister med vapen, pengar och logistik och Israel har rätt att försvara sig mot denna typ av aggression. "Flyktingarna har tagis väl om hand i Syrien". Om det stämmer - vad var det för "flyktingläger" som bombades?
"Jordanien"
	"Här satte palestinierna upp sin första exilregering..." Att kalla det Fatah/PLO etablerade i Jordanien för "exilregering" är att försköna och förenkla. Varför envisas utställarna med denna acceptans av arabiska övergrepp och en ohejdad ström av anklagelser mot Israel? PLOs inträde i Jordanien tilläts först av kunden i Jordanien som ett led i krigföringen mot Israel. Arafat och Fatah etablerade snabbt "en stat i en stat" där de satte upp egna myndighetsbyggnader, egen polisstyrka och egna domstolar. De arresterade folk som de ville, satte upp vägspärrar och tog ut ”skatter”. De attackerade soldater, poliser och skapade kaos. Våldtäkt, rån, misshandel och vandalism blev vanligt förekommande. Vissa delar i Jordanien blev otillgängliga för jordanska myndigheter. Mellan 1968 och slutet av 1969 var det inte mindre än 500 sammandrabbningar mellan Arafats anhang och jordansk militär och säkerhetstyrkor. Mellan februari och juni 1970 dödades uppemot 1000 människor i dessa sammandrabbningar. De följande månaderna kom kung Hussein undan flertalet mordförsök där Arafat var inblandad i flera av dem. I augusti samlade Arafat ”Palestine National Council” i Amman där de öppet diskuterade att avsatta kungen. Kung Hussein, som vid detta laget var rasande över de övergrepp som Arafat och hans terrorister gjorde mot Jordanien, utnyttjade att PLO kapade och sprängde fyra västerländska flygplan och inledde sitt motdrag mot Arafat. Efter att kriget mellan PLO och Jordanien var över och tusentals personer dödats, drevs Arafat ut ur Jordanien.
Övrigt (Filmen och bilderna)
	På utställningen hade de ett rum där ena väggen hade 5 stora bilder uppsatta på väggen, samtidigt som ett filmklipp spelades "non-stop". Jag kommenterar först bilderna på väggen: Bilderna var (från vänster till höger); Amerikanska Apache-helikoptrar norr om Kuwait City nära Irak; Palestinsk pojke kastar sten på israelisk armétank, Jenin; Bombning av Yassir Arafats högkvarter i Ramallah, Västbanken 20 september 2002; Prickskytt, Irak (Fedayeen); Amerikanska soldater i sandstorm, Irak 8 april 2003. Här visar man de klassiska propagandabilderna som så ofta visats upp i tidningar världen över. Bilder som den med den "stenkastande" pojken är regisserade bilder avsedda för den västerländska publiken i propagandasyfte. Man vill väcka empati för "David" som slåss mot "Goliath". I själva verket har de arabiska terroristerna avancerade vapen i sitt krig mot staten Israel. Gällande filmen som spelades oavbrutet i rummet var det en diskussion mellan 7 personer. Man hade kunnat tro att det skulle handla om integration för invandrare i Sverige och liknande frågor vilket hade passat bra in i det Ernfors ville poängtera med sin utställning. Istället handlar det nästa uteslutande om Israel och de turas om att attackera Israel i olika avseenden. Här är några exempel: Kvinna i sjal som utger sig vara palestinier: - "Muren" är allas problem - Israel följer inte FN och dess resolutioner - Hon frågar vad som kommer hända i Sverige om inte Israel stoppas - Sharon är en terrorist och mördare som "skjuter barn och kvinnor i huvudet" - Israel för krig mot obeväpnade - Hon har blivit kränkt i vägspärrar - Hon kan aldrig acceptera sionismen Kvinnan som sitter längst till höger: - Israel-Palestina konflikten är ett världsproblem - Mot terrorism men ännu mer mot Sharon - Löser man problemen i Israel löser man problem i Sverige - Sharon vill inte ha fred Man till vänster: - Israel är kärnan till problemen i Mellanöstern Den enda, väldig klena, kommentar som kan tolkas som försvar till Israel är då en man som sitter längst till vänster frågar om inte "Sharon har rätt att försvara sina barn". Denna fråga kommer efter att han försäkrat kvinnan i sjal hur mycket han håller med henne och beundrar henne.
Övriga faktablad

Inledning	Varför denna utställning?	Civilisations vagga	Irak	Mellanösterns utveckling
Flykten från	Imperier kommer och går	Abrahams folk - judar, kristna och muslimer	Jerusalem - hela världen stad